pancakes with love
Idag har jag sovit nästa hela dagen för att återhämta mig så gott det går.
Men med nyinflyttade grannar ovanför som har en liten kille runt 2-3 år som åker runt på någon leksaksbil klockan åtta imorse började dagen sådär. K gick upp och pratade med dem. Vi älskar barn det är inte det,
men låt inte ungen springa som en dåre eller åka runt på en leksaksbil klockan åtta en lördag i en lägenhet och veta att det bor folk under. Mitt på dagen helt ok eller om han fått börjat två timmar senare. Några timmar senare efter K varit där uppe och pratat med dom då börjar han leka med en boll, precis ovanför mitt huvud när jag ligger i soffan. Hård Duns! Sen ...duns duns duns när den studsar iväg.
Om jag blev galen? Lite kanske. Men man får ju inte bli arg. Han är ju bara ett barn.
Men jag har märkt nu när jag varit sjuk Tors och Fre däremot att ungen gör detta hela dagarna i enda. Går dem inte ut och leker med honom? Sätt er på en leksakspark och låt ungen springa fram och tillbaks mellan gungorna, sandlådan och klätterställningen tills han lipar för att han är så trött och vill hem. Det är väl skönare att komma hem sen då? Kan ni mysa hemma ihop istället med honom och inte behöva se honom studsa runt i lägenheten som en jojo. Nu vet ju inte jag hur dem har det så jag kanske inte ska säga nått. Men jag vet att han är över-energisk där uppe i alla fall. För han håller igång i ett. Han springer från rum till rum ständigt. Och detta hörs tydligt.
Idag har jag i alla fall blivit ompysslad. Om jag saknat min älskling. Började med en brakfrukost. Sen fick jag sova några timmar och han stoppade om mig och pussade mig i pannan flera gånger. Sen fick jag middag. Lite sova igen. Och nu står han och steker pannkakor med kärlek i smeten.
Myslördag kallar jag denna dagen.
-Du e så liten, säger han med kärlek.
