då va de det här med förlossningsberättelser....



Foto: unknown

Läste detta inlägget hos Underbara Clara.

Innan jag blev gravid så har jag alltid varit livrädd för att gå igenom en förlossning.
Min egna mamma har alltid berättat om sina låååånga förlossningar för mig.
Och kvinnor har väl generellt berättat om dessa 20-40 timmars långa förlossningar som satt sina spår i en.
(Sen är det ju faktiskt inte själva "förlossningen" som tagit så många timmar som alla pratar om har jag lärt mig nu efter föräldragruppen, utan kvinnor räknar gärna med första fasen som börjar redan hemma, (latensfasen) i alla dessa timmar... Läs HÄR om de tre faserna)
Jag har i alla fall inte kunnat lyssna på alla dessa detaljerade förlossningsberättelser alla delat med sig
utan att få gelé ben och hemska bilder framför mig.
Nu när jag är gravid så har jag inte tänkt så mycket på själva förlossningen faktiskt. Jag tänker mer på barnet.
Jag vet inte om jag helt enkelt bara accepterar att jag skall gå igenom en förlossning (går ju inte banga nu)
eller om jag förtränger den? Det vet jag faktiskt inte.
.
Men det känns som jag har ett lugn över mig och som jag är ganska nöjd med beträffande min förlossning som
jag har framför mig.

Jag fick detta lugnet mer efter då "föräldragruppen" visade en oerhört fin och bra förlossningsfilm.
Den gav mig hopp om att det kan faktiskt gå hur bra som helst.
Sen måste jag ju lita på att man får hjälp på plats om det skulle uppstå komplikationer!
Jag har en respekt så klart och medvetenhet om att komplikationer kan hända under förlossningen.
Min förlossning behöver inte bli komplikationsfri även om jag gärna önskar det.
Vad tycker ni om det UnderbaraClara har skrivet?
Hur känner ni inför er förlossning?



Kommentarer
Postat av: Bella

Jag håller delvis med Clara. Alla är vi olika. Har haft olika graviditeter, olika smärtgräns, olika uppfattning om förlossningen, klagar/gnäller olika mycket...



Om samma kvinna kan ha två olika förlossningar så borde det vara väldigt olika från två olika kvinnor..



Jag har aldrig varit orolig inför förlossningen, varken innan graviditeten eller under men nu, när det börjar närma sig och det inte är helt klart, i mitt fall, om det blir kejsarsnitt eller ej är jag mer orolig. Är nog lite kontrollfreak och det är nog inte positivt då man måste låte kroppen göra sitt...



Tyckte också förlossningsfilmen på föräldragruppen var väldigt fin...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0