fashion is important but its not everything

Att jag älskar djur hoppas jag ni förstår då jag har hund. Jag är jätte blödig när det gäller djur och barn. Kan inte se filmer när barn eller djur far illa.

Innan min voffsa hade jag katt med mitt x, men katten fick jag e bort då han var utekatt och jag flyttade själv till en etta utan möjlighet att ha honom ute.

Och när jag växte upp hade jag och mina syskon alla djur ni kan tänka er.

Hund

Katt (minns inte hur många varianter, smarta, dumma, elaka, hemska, jättegoa)

Kaniner (min syster hade ett helt harem)

Dansmöss (förökade sig värre än kaniner)

Fiskar (rätt tråkigt djur faktiskt)

Fåglar

Vandrande pinnar (räknas det som ett djur?)

Vad har jag missat... hmm

Sen var jag och min syster på stallet så ofta vi kunde och borstade hästarna eller red. Min bror red också ett kort tag faktiskt. Ha ha, det var en syn brorsan.

Men vad jag ville berätta är en händelse jag var med om i Paris om en liten kanin.

Vi satt jag och mina kollegor på ett mysigt kafé innan taxin skulle komma och hämta oss för att åka till flygplatsen. Detta var i skuggan vi satt men det var medelhavs värme när vi var där.

I skuggan var det 28 grader och ingen blåst överhuvudtaget. Ni kan ju tänka er i solen och hur varmt det var.

Då säger en kollega till mig att tjejen som sitter bredvid oss har en plastburk i väskan... och i den plastburken finns en kanin.

What?!

Jag önskar jag inte hörde det och jag ville absolut inte se det. Så jag tittar bort och bara ville glömma det dem sa. Förstår ni hur varmt det måste vara i en plastburk med tiny tiny små lufthål i den värmen??

Det blir en diskussion av mina jobbar kompisar och tjejen med kaninen som inte förstår svenska förstår nog ändå vad vi pratar om, eller rättade sagt de andra tjejerna för jag sitter och biter ihop.

Då ska tjejen ge kaninen vatten.

Och det säger av av mina jobbarkompisar och som en reflex tittar jag dit.

Skulle jag inte gjort.

Det var en av dem sötaste små kaninerna jag sett. Den var inte större än min hand. Svart och ursöt, den lilla söta nosen sniffade frenetiskt så morrhåren spreta åt alla håll, och kaninen kämpade med hela sin kropp för att försöka komma ur lådan. Tjejen försöker ge kaninen vatten men den vill ju bara ur den jävla plastburken.

Jag börjar gråta bakom mina solglasögon.

Sen går hon med kaninen. Ut i solen i stekhettan.

Och jag hoppas så in i helvete att hon gick hem med den med en gång.

Kan inte glömma denna lilla kanin.